Har varit rätt kass på att skriva i bloggen nu! Blir bättre i helgen!

Eftersom jag har praktik i en förskoleklass på Ekarängsskolan cyklar jag förbi Hässleholmen och sen till Hulta. Vid skogen runt Boda är det en rätt brant backe, som jag fick leda cykeln upp för. Några meter längre bort går en kille som helt plötsligt halkar rätt på magen och hasar ner några meter. Svensk som jag är gör jag det enda rätta; kollar bort och låtsas som ingenting.
När jag kommer upp för backen och ska hoppa upp på cykeln halkar självklart jag, trillar med cykeln över mig, självklart gör det inte ont, med riktigt pinsamt. När jag ställer mig upp kollar jag bort mot killen, han har också precis kommit upp för backen och kollar självklart på mig. När våra blickar möts går vi blixtsnabbt åt olika håll. Jag nästan flyger upp på cykeln och cyklar iväg illröd i ansiktet... Varför är svenskar så neutrala jämt? Varför kunde jag inte bara skrattat bort det lite lätt och frågat hur det gick?

Efter praktiken tog jag en powernap på två timmar innan det var dags för det ultimata träningsprovet! Träna med *trumvirvel* PAPPA!!! Självklart måste jag vara starkare än honom så är riktigt seg nu... Tog i så att svetten sprutade, blev dock tillrättavisad några gånger av instruktören som drog ut några pluppar och påpekade att jag spände helt fel muskler... Rätt pinsamt de också!

Nu ska jag sova...
Ledig imorn!=)