Det vill säga datorn...
Nae, skämt o sido, datorn är inte bästa vännen, men ack en nära och kär del av mitt liv som alltid finns där när jag behöver uttrycka känslor, komma på bättre humör och spendera tid.
I datorn och på den externa hårddisken finns mitt liv samlat i bilder, brev, serier och dylikt. Om jag fick välja en sak att ta med mig till en öde ö skulle jag få ett svårt val, någon kompis, familj eller datorn? Jag vågar inte riktigt svara på den frågan nu...
En sak är i alla fall säker, utan datorn skulle livet inte vara värt att leva...

Snart ska vi äta middag, jag och mina kära föräldrar. Kyckling, jasminris och någon sallad blir det. Tittandes på Robinsson. Det känns lite konstigt att sitta hemma en lördagkväll, borde jag inte vara ute o festa? Låta alkoholen sprida lugn i kroppen och ge mig självförtroende att gå fram till en främmande kille och inleda den till frestelse? Vad poetiskt det lät... Och äckligt, smutsigt och hemskt!

Gårdagskvällen spenderades på Harrys med mina kära vänner Zerri och Annika. Lite halvkul så där... Jag har problem med att träffa killar i nyktert tillstånd, så är det bara. Så var det igår också, tror jag, i blandning med pressen att hitta en kille för att tillfredställa Zerris behov av att få se mig hångla med någon... Känner jag att hon inte får se den sidan av mig? The dark side of Sara?
Även här skämt och sido...

Detta inlägg är nog det mest seriösa, poetiska och mörkaste inlägg jag skrivit här på bloggen.
Men samtidigt det tråkigaste, mest falska och flummigaste...

Konst är banalt...